tvättstugekrångel

Nu är jag nöjd med mig själv! Konflikträdd person som gick ner och konfronterade personerna jag inte alls känner som tagit min tvättstugetid! Det gick bra. Ena personen var en Karen, en tant som skulle läxa upp lilla mig, men sa emot sig själv osv, och den andra (min ålder-isch) var mer resonabel, förklarade hur de tänkt och bad om ursäkt så vi var överens. Jag var till och med så snäll och lät deras maskiner gå färdigt. (För varför skapa mer konflikt än som behövs) Jag garderade mig med bevis om det skulle behövas 😅 och övade argument medan jag väntade på att deras maskin skulle gå klart. Somliga tycker kanske det är löjligt att bli så nöjd över en sån bedrift men för mig är det nån slags självutveckling =D

Jag ångrar alltid att jag är för vass när jag säger vad som är viktigt för mig. Mitt mål är att vara så rak, riktig och ärlig som möjligt utan att skapa hotkänslor i den jag möter. Jag började nog lite hårt, men karen avfärdade jag rätt snabbt inom mig (och slapp mao bli osäker när hon gick igång) och tog istället ett vettigare samtal med den yngre tjejen så det slutade iaf bra.

Kanske fånigt, men nöjsamt. Har dock känslan av att några här kan relatera