Hur fortsätter man?

Livet har ju en förmåga att slå en på käften. För att försöka sammanfatta har jag haft problem med min psykiska ohälsa största delen av livet och var ett känsligt barn som blev en känslig vuxen. Bara de senaste månaderna har jag haft en rätt tuff period med måendet, isolering, självbilden, förluster och nödvändiga saker i mitt liv som jag behöver rädda. För att förtydliga har jag inte tänkt ta till permanenta lösningar på tillfälliga problem, men tanken kommer titt som tätt och har egentligen gjort sedan innan tonåren. Vissa perioder mer allvarligt än andra. Psykolog/kurator är inget jag är främmande för, lyckligtvis har jag en sådan kontakt nu. Så hur fortsätter man i livet när man redan har gjort det så många gånger? Det är väldigt lätt att säga att man inte ska ge upp, men hur låter man bli det?