U-hjälpsindustrin hör till historien – nu använder utvecklingsländerna filantropiskt kapital för att locka privata investeringar. Fokus ligger på sådant som tillgång till elektricitet och ny teknik, inte minst AI.

[Janerik Larsson](https://www.svd.se/av/janerik-larsson)

Publicerad 14:00

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

Den västerländska biståndsindustrin hör till historien. Raj Shah som varit chef för USAID, den amerikanska nationella biståndsorganisationen, och som i dag är chef för Rockefellerstiftelsen, skriver i en mycket intressant [artikel](https://www.nytimes.com/2025/10/13/opinion/aid-cuts-new-model.html) i New York Times om vad som nu i stället kommer.

**Shah är en** amerikansk ekonom och läkare som tidigare har arbetat bland annat på Gates Foundation och han var vetenskaplig chef på amerikanska jordbruksdepartementet USDA innan president Obama utnämnde honom till chef för USAID. Därefter har han bland annat arbetat inom FN innan han tillträdde sin nuvarande befattning.

Han konstaterar att det som byggs i Afrika, Asien, Latinamerika och på andra håll nu har goda förutsättningar att bli mycket bättre än det som hör historien till.

De tidigare biståndsmottagarnas regeringar tar nu ansvar för sina länders egen utveckling. De hittar sätt att utnyttja ny teknik och, viktigast av allt, uppmuntrar privata investeringar – länge den största utmaningen för utvecklingsprojekt. Deras initiativ visar på ett mer långsiktigt sätt att lyfta de utsatta.

**Han nämner ett** exempel på det som man nu lämnar: Det afrikanska landet Malawi har tidigare fått cirka 55 procent av sin [hälsofinansiering](https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10803193/) från uppskattningsvis 166 externa källor. För att pengarna skulle fortsätta att flöda in var Malawi tvunget att skriva minst 50 strategiska planer för att säkra finansieringen. Det är en illustration av att mottagarländerna och dessa länders inhemska resurser ofta förbigås av givarländerna.

>De prioriterar frågor som tillgång till elektricitet, vilket förbättrar den ekonomiska tillväxten.



När biståndsflödena nu sinat har utvecklingsländerna skapat nya sätt att arbeta. De prioriterar frågor som tillgång till elektricitet, vilket förbättrar den ekonomiska tillväxten. Ny teknik utnyttjas: AI-chattbottar som lär bönder nya metoder, batterilagringssystem som möjliggör användning av ren energi och läkemedelsterapier som minskar antalet doser som minskar kostnaderna och ger bättre effekt. Denna modell använder filantropiskt kapital för att komma i gång, lockar privata investeringar och länderna förbinder sig själva att göra långsiktiga investeringar.

**Shah berättar om** en [konferens](https://www.worldbank.org/en/news/press-release/2025/01/28/heads-of-state-commit-to-concrete-plans-to-transform-africa-s-energy-sector-with-strong-backing-from-global-partners) tidigare i år där mer än två dussin afrikanska ledare [samlades](https://www.worldbank.org/en/news/press-release/2025/01/28/heads-of-state-commit-to-concrete-plans-to-transform-africa-s-energy-sector-with-strong-backing-from-global-partners) i Dar es Salaam i Tanzania för att åta sig att ansluta 300 miljoner människor på kontinenten till elnätet senast 2030. Denna insats är ett exempel på den nya modellen: den drivs av afrikanska länders åtaganden att genomföra reformer och tillhandahålla den el som är nödvändig för moderna jobb, hälsa, utbildning och nutrition. Detta är möjligt tack vare ny teknik.

Framför allt är insatser inriktade på att göra kommersiella investeringar mindre riskfyllda och kan därmed mobilisera kapital från den privata sektorn. U-hjälpen hör till historien, men frågan är om inte väst hjälper bättre genom investeringar och handel.  

[](https://www.svd.se/av/janerik-larsson)

U-landsbiståndet hör till historien | Janerik Larsson