Hur väcks folkmedvetandet/klassandan?

Vad du än vill kalla det så är det utan fråga så att folket sover i dvala. Kroppen vänder å vrider sig i mardrömmar nu och då men annars sover den fortsättningsvis. Varje dag har vi ett nytt otyg som drabbar dem som har det svårast pengamässigt. Sjukpensionärer, arbetslösa, studerande, barnfamiljer osv. Det är alltid dom svagaste som drabbas först, dom som kan bära minst. Med tiden blir det fler och fler som går från medelklassen och faller ner i låginkomststräsket som blir svårare och svårare att ta sig ut ur. Det är inte i misstag utan med flit att göra folket fattigare, svagare och med mindre möjlighet att få bra utbildning.

Medlena för att motverka detta är under anfall som t.ex. facket. Facket kan göra skillnad (för tillsammans är vi starka) men fackmedlemskapet minskar för varje år i hela norden. Folk som är atomiserade, splittrade och sovandes kan ej kämpa emot lika bra som ett enat folk. Vare sig via nation eller klasskamp så behöver vi samma glöd som nittonhundratalets kamp för arbetarrättigheter och en bättre framtid. Hur tror ni att vi fick åttatimmarsdagen? Hur fick vi alla lediga dagar? Hur fick vi våran välfärdsstat? Via klasskampen, facket och folkets dröm för en bättre framtid. Man kan undra hur dom fick dom ens till att börja med nu när facket och välfärdsstaten demonteras år för år men ingenting händer som kan väcka den sovande folkliga kroppen.

Så nu undrar jag vad fan kan man göra? Jag försöker påverka inom mitt fack men arbetstagare där är ganska nöjda som det är för dom har sitt redan. Var är det gamla facket? Var är kampglöden? Var är den medmänskliga kärleken till sina gelikar och till sitt folk och land?