Dödsskjutningarna går ner – inte för att regeringen lyssnade på kriminologerna och barnrättsförespråkarna, utan för att den ignorerade dem. Den erfarenheten måste nu tillämpas på brand- och bombdåden.

Paulina Neuding

Publicerad 06:30

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

Fyra personer har gripits för inblandning i dödsskjutningen av en man i Eskilstuna i måndags kväll, och som så ofta numera handlar det om personer under 18 år. 

Men på ett annat sätt bryter händelsen av mot tidigare mönster.

Fram till i måndags hade det nämligen gått två månader sedan Sveriges senaste dödsskjutning – den ägde rum i december förra året. I våra grannländer hade ett sådant andrum mellan skjutvapenmord inte varit någon nyhet. I Sverige kan det däremot vara ett tecken på en sensationell förbättring av vår inre säkerhet. 

Med denna framgång i arbetet mot gängen är det också tid att avliva ett antal myter som dominerat den svenska debatten.

Den ovanliga kylan under början av 2026 har säkerligen gjort sitt till, men den långsiktiga trenden är tydlig och har en given förklaring:

Regeringen har gett polis och åklagare bättre lagstiftning och befogenheter, som myndigheterna har lärt sig att tillämpa effektivt. Hit hör till exempel möjligheten att avlyssna barn under 15 år. Andra viktiga åtgärder har varit den ökade kameraövervakningen och vistelseförbud i områden där gängen gör anspråk på att styra gatorna.

Vidare tillkommer regeringens arbete tillsammans med polisen för att de gängtoppar som befinner sig utomlands ska utlämnas till Sverige. Det har krävt relationsbyggande på högsta politiska nivå, bland annat i form av att justitieminister Gunnar Strömmer har rest runt i världen för att förmå utländska makthavare och myndigheter att gripa kriminella svenska medborgare.

Med denna framgång i arbetet mot gängen är det också tid att avliva ett antal myter som dominerat den svenska debatten.

Dödsskjutningarna går nämligen inte ner för att regeringen lyssnade på kriminologerna, advokaterna, de förmenta barnrättsförespråkarna – utan för att man i hög grad valde att ignorera dem.

Exempelvis varnade Barnombudsmannen och Civil Rights Defenders för att möjligheten att avlyssna barn riskerade att bli en alltför långtgående rättighetsinskränkning. I verkligheten räddar den nya lagstiftningen liv, och räddar barn från en tillvaro som livegna åt gängen. 

Samtidigt som dödsskjutningarna gått ner ser nämligen riktade mordbränder och sprängdåd ut att öka

Sverige behövde inte heller invänta ”minskade ekonomiska klyftor” eller ”ökad jämlikhet” som så länge stått i fokus för debatten om det extrema svenska gängvåldet. Våra problem har aldrig handlat om socioekonomi på det sättet. 

Det innebär också att den bekväma myten om att ”hela samhället måste hjälpa till” – som bland annat har upprepats av rikspolischefen Petra Lundh – är grundligt motbevisad. 

Jo, visst behövs en stabil vuxenvärld som ställer upp för barn och ungdomar i riskzonen. Men hela samhället har inte orsakat nedgången i dödsskjutningar. Det är inte förskollärare och busschaufförer som har sett till att risken att åka fast för en skjutning har gått från 25 procent för ett antal år sedan till 70 procent i dag. Och att gängtopparna inte längre är säkra utomlands. Det är framför allt regeringen, polisen och Åklagarmyndigheten som har sörjt för det. 

Det är insikter som är viktiga att ha med sig i det fortsatta arbetet mot gängen. Samtidigt som dödsskjutningarna gått ner ser nämligen riktade mordbränder och sprängdåd ut att öka, även om de senare tycks vara något mindre allvarliga än tidigare. Det är tack och lov sällan man ser bilder på sönderbombade fasader av det slag vi minns från dåden på Ådalagatan i Linköping 2019 eller på Östermalm i Stockholm 2020. Men polisens prioritet måste vara att öka risken att åka fast för den som placerar ut en termosbomb eller häller ut bensin utanför någons hem och tänder på.

Och rikspolischefen Petra Lundh måste ha klart för sig att det är hon, inte ”hela samhället”, som har ögonen på sig att få ner brand- och bombattentaten. Så mycket vet vi nu, med erfarenheten från skjutningarna. 

Paulina Neuding

Nu kan vi avliva myterna om gängvåldet | Paulina Neuding | SvD Ledare