Dumpad helt oväntat och allt känns kaos

Jag skriver mest bara för att ventilera, men hoppas väl kunna få några insikter och uppmuntrande ord. Kanske raderar inlägget om jag ångrar att jag postar.

Igår kväll blev jag dumpad av min partner som jag varit med i två år. Vi har varit sambos i cirka 1 år.

För mig kom det helt ”out of the blue”. Antar att det är någonting alla som blir dumpade säger, men jag såg det verkligen inte komma. Vi firade nyligen min födelsedag och tvåårsdagen för vårt förhållande ihop. Samma dag som uppbrottet var vi och tittade på en lägenhet. Min upplevelse är att det funnits mycket kärlek och engagemang i relationen från båda sidor. Precis som alla par har vi haft problem, men inte så stora som jag upplever att det är värt att avsluta relationen för. Samtidigt har hon såklart rätt att göra vad hon vill och göra slut på vilka grunder som helst. Det kan jag inte ifrågasätta.

Jag vill inte gå in för mycket på hennes skäl, då det känns lite för privat. Men i korthet var det en klassisk ”it’s not you, it’s me”.

Just nu känns allt väldigt uppgivet och hopplöst. Hon är verkligen min trygghet och bästa vän. Jag har haft relationer tidigare, men detta är min längsta och djupaste. Det känns som man rivits upp med rötterna. Så mycket man sett framemot och planerat som går om intet. Världen känns verkligen upp och ned.

Under tiden vi bodde ihop hyrde jag ut min lägenhet i andrahand, så som tur är har jag boende löst. Dock kan jag inte flytta in där förrän 1 juli, på grund av uppsägningstider. Så nu ska jag flytta hem till mina föräldrar för första gången på 7 år. Jag ska såklart skatta mig lycklig som ändå kan landa på fötterna, men det känns faktiskt också för jävligt rent ut sagt.

Jag ser verkligen inget hopp med tillvaron just nu. Kan inte se framemot något, utan ser bara en massa praktiska problem som behöver lösas. Flytta grejer. Ställa in saker. Planera om. Såklart har jag också en stor känsla av skam. Vad kan jag ha gjort för fel? Hade jag kunnat göra annorlunda? Vad kommer folk tänka?

Fokus nu är bara att överleva dagen.