MP vill ha mer vindkraft snabbt – men röstar nej när den ska byggas. Det illustrerar varför vindkraften aldrig kommer kunna byggas ut i stor skala.

Peter Wennblad

Publicerad 06:00

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

I Norrbottens inland vill Vattenfall bygga en vindkraftspark. Projektet kallas Storlandet. Det är till synes allt en miljöpartist kan drömma om. 

316 pampiga vindsnurror som kan producera mycket av den energi som behövs för att elektrifiera gruvnäring och stålindustri. Från vindparkens högsta punkt kommer man sannolikt att kunna se till både LKAB:s fossilfria Hybritanläggning i Gällivare och Stegras gröna stålverk utanför Boden. Delar av projektbeskrivningen för Storlandet kunde lika gärna vara författad av de gröna språkrören Daniel Helldén och Amanda Lind.

Dessutom vill Vattenfall att en del av intäkterna från elen ska gå till närboende och lokala utvecklingsprojekt. Det vill säga precis den typ av ekonomisk återbäring till bygden som Miljöpartiet länge arbetat för. Eftersom parken ska kunna producera nio terawattimmar per år – det motsvarar fem procent av Sveriges hela elproduktion – kan det bli tal om ansenliga summor.

Det är till synes allt en miljöpartist kan drömma om.

Ändå säger MP nej till Storlandet. I förra veckan meddelade partiföreningen i Gällivare att den vill att kommunen lägger in sitt veto mot etableringen. Enligt det gröna kommunalrådet Jenny Jänkänpää skulle vindparken få för stor inverkan på bland annat rennäring och friluftsliv.

Att inte ens Miljöpartiet vill ha miljöpartism, illustrerar varför alla föreställningar om att Sverige kan och borde bygga ut vindkraften i stor skala saknar verklighetsförankring.

Det går helt enkelt inte att få lokal politisk acceptans för den. Inte ens om man lockar med bygdepengar och lägre elpriser. Eller, som i Storlandets fall, bokstavligen förlägger vindparken mitt i ingenstans. Det vidsträckta skogsområdet mellan Nattavaara och Grundträsk är i praktiken obebott. I Pålkem, den by som ligger närmast utanför projektområdet, bor sex personer. Enligt miljökonsekvensutredningen är det endast två sparsamt använda fritidshus som eventuellt skulle kunna påverkas av lågfrekvent buller. Och skogen i fråga har begränsade naturvärden.

Kort sagt: vill miljöpartister inte ha vindkraftverk här, vill de inte ha det någonstans.

Även Socialdemokraterna vill för övrigt stoppa projektet. Samma dag som Magdalena Andersson krävde att regeringen skyndar på utbyggnaden av vindkraften, för att snabbare bryta Sveriges beroende av olja från Mellanöstern, höll S-föreningen i Gällivare ett extrainkallat medlemsmöte om Vattenfalls planer. Alla röstade nej.

Men att det just är MP som hårdast satt klackarna i backen är ingen slump. Häromåret visade en studie från Institutet för näringslivsforskning, IFN, att sannolikheten för att få en vindkraftsansökan godkänd på lokal nivå är lägre om MP är med och styr kommunen.

Den enkla förklaringen är att MP:s politik inte går ihop. Å ena sidan tycker partiet att Sverige bara ska ha förnybar el, och att alla ska köra elbil. Å andra sidan vill det heller inte kompromissa med lokala miljöintressen, eller med samebyarnas möjligheter att bedriva renskötsel.

Den enkla förklaringen är att MP:s politik inte går ihop.

Eftersom halva Sverige består av renbetesland, har MP därmed gjort det omöjligt med ny vindkraft norr om Dalarna. Vilket partiföreningen i Gällivare mer eller mindre skriver i sin motivering till att säga nej till Storlandet: ”Ökad elproduktion framför allt genom havsbaserad vindkraft och utbyggnad i södra Sverige är att föredra.”

Men där vill miljöpartisterna inte heller ha den. Så sent som för tre veckor sedan röstade till exempel partiet nej när Borås kommun skulle ta ställning till ett vindkraftsprojekt utanför det lilla samhället Borgstena. Den lokala partiledningen skrev i ett uttalande att sju vindsnurror – det vill säga 309 färre än i Gällivare – ”är en för stor etablering”. Och att vindkraft bara bör byggas ut där ”intressekonflikterna är minimerade”.

Med tanke på att det folkliga motståndet är kompakt i hela landet, och att MP är i intressekonflikt med sig självt, är det väl bara Daniel Helldéns och Amanda Linds villaträdgårdar som återstår.

Peter Wennblad

Inte ens MP vill ha miljöpartism | Peter Wennblad | SvD Ledare