Forskning bekräftar dubbelmåttet. Media särbehandlar

Media har ett speciellt förhållande till SD. Medan SD dissekeras i minsta detalj för varenda intern strid, enskild medlem eller mindre kontrovers, krävs det ofta en fullblods-skandal för att samma medier ska ge S, M eller övriga samma behandling.

Forskningen visar det svart på vitt. Innehållsanalyser från valrörelserna 2002–2014 (Nord & Strömbäck) konstaterar att SD fick mer negativ bevakning än andra partier.

Redan 2010 beskrevs partiet som “problempartiet” i en rapport från Institutet för Mediestudier. Björn Häger intervjuade journalister som öppet erkände att de inte behandlade SD som ett normalt parti utan med extra misstro, tystnad eller aggressiv granskning för att de ogillade partiets politik.

Och grejen är att när man granskar ett parti mycket mer än de andra så hittar man förstås också fler kontroverser, även de små. Det skapar en självförstärkande spiral där SD framstår som “värst” hela tiden, medan motsvarande eller större problem hos andra partier ofta glider förbi obemärkt.

SD-sympatisörer har också lägst förtroende för medier enligt SOM, vilket ofta används som ett slagträ av meningsmotståndare genom att kalla dem ”konspirationstokar” m.m. Ytterligare en ond spiral.

Granskning av media är en superviktig del av samhället, men det finns alltså empirisk data som visar att man behandlar partier med olika måttstockar.