Utslagen ur arbetslivet - och nu då?

Jag har precis, slutligen, insett att jag inte kan jobba längre. Jag har ca 20 år kvar till pensionen, men det går inte längre.

Problemet är min personlighet, och hur mycket jag än anstränger mig, hur mycket jag än kämpar, hur många terapeuter jag än går till (och lyssnar på!) så ändras inget. Jag har aldrig jobbat längre än 2 år på samma arbetsplats, oftast inte längre än 6 månader.

Och ju äldre jag blir, desto snabbare blir jag fast anställd och desto svårare är jag att sparka när cheferna väl har tröttnat. Åtgärderna de tar till för att driva bort mig har därför blivit mer och mer extrema, och nu senast drev de mig faktiskt till självmordets gräns.

Jag orkar, helt enkelt, inte mer. Kalla mig personlighetsstörd, ge mig en PTSD-diagnos - jag skiter i vilket. Jag hoppas att psykiatrin bara gör något. Allt jag vet är att jag inte orkar längre.

Men... vad händer nu? Jag har jobbat 50 h i veckan de senaste 10 åren. Jag har verkligen gett allt jag har. Hur ställer en om efter ett halvt arbetsliv? Jag skulle behöva prata med andra i liknande situation, men finns det? För att förtydliga: jag kan inte tillbringa 6 månader om året i Thailand eller spela golf, direkt. Mina vänner... jobbar. Och de förstår inte heller. Jag har blivit lite spetälsk, sådär.

Tips?