Är så trött på snåla vänner. Har snart inga vänner kvar

41 år, har haft väldigt stor vänskapskrets- som har blivit mindre och mindre genom åren. (Mycket självvalt).

Åren barndom- ca 30 år har jag varit "öppen" när en vän har gått över gränsen eller gjort något som har stört mig.

Men istället för att resultera i att man kan prata normalt och be om ursäkt, så brukade det generera i kränkthet och att jag fick en lista på en massa fel eller sårande saker jag har gjort. Gärna flera år sedan så man inte förstod sammanhang.

Ett exempel- en vän glömde min födelsedag. När jag påtalade detta så istället för att säga förlåt, så fick jag kastat mot mig att jag inte ringde och frågade läget när hon var med om en olycka.

Jag förstod först ingenting. Men visade sig att när vi lärde känna varandra, så hade hon krockat- Detta hade jag helt missat. För att vi hade precis lärt känna varandra. När hon drog upp detta så frågade jag "va vilken olycka?" Och hur har det med min födelsedag att göra?!

Men oftast har jag dragit mig undan för att jag har märkt att många har varit ofantligt SNÅLA.

Efter 30, började jag nog att "ghosta" vänner när de sårade mig eller man kände att man växte från varandra.

Och nu är jag här igen.

En vän jag har haft i ca 20år har startat bolag inom något typ av "hantverk" vvs, el, byggare eller liknande (vill ej gå in på detaljer).

Min man har varit i deras nyköpta hus och hjälpt till med renovering. Några helger (heldagar) samt några kvällar har gått åt.

Nu behövde vi hjälp inom min väns expertis.

Han kommer en lördag med barn och gör det vi bad om- min man är med och hjälper, då det är ett tvåmansjobb.

Vi hade en "del" till som fixades nyligen. Två timmars jobb max. Min man var med då också. Också en Lördag.

Idag ville han veta vår fastighetsbeteckning innan han åkte hem..

Min man frågade mig såfort han åkte hem "kommer han att ta betalt för detta?"

Då slog det mig också, ska han verkligen ta betalt när min man hjälpte att renovera deras hus i våras?

På den nivån att frugan fick dåligt samvete och påpekade flera gånger om hur tacksam hon är osv osv..

De var också så sjukt snåla vid andra tillfällen som får mig att undra lite...

Men detta är bland det värsta jag vet. Det får mig att känna mig att bli utnyttjad. Och jag känner att jag är för gammal för denna typ av konfrontation.

Jag vet att jag borde prata med honom om det. Men det är nästan förlöjligande att dra upp.

Hur gör man? Blundar och accepterar?