Ni som känner er ensama, hur lever ni med det?

Jag känner mig extremt ensam eftersom jag har inga föräldrar som lever och mina syskon pratar eller skriver bara till mig när det är jag som tar initiativet att prata med dom. Det är väldigt jobbigt att känna att jag måste jaga dom för att ha kontakt, det svider men jag låstas som inget. Jag har vänner men även fast jag har det så känner jag att i perioder jag inte pratar med dom så mycket väldigt ensam och i perioder där jag pratar med dom mer och går ut känns allt bra igen. Vet inte hur jag ska acceptera att jag förmodligen alltid kommer att ha det såhär..