Hur fan kan man vara för mängdrabatt?

Uppdrag granskning gjorde för ett tag sedan ett reportage som visar hur långt den svenska rättsrötan har kommit i detta fördömda skithål. Här var det om en man som sysselsatte sig med att knivråna folk så pass ofta att det nog skulle kunna omfatta veckovisa händelser. Efter rånen hotade han förstås offren med våld om de gick till rättsväsendet för hjälp. Men det är nästan som att han inte hade behövt göra det, därför att "straffen" han dömdes till var så pass ringa och så pass kränkande låga att de näppeligen kan sägas ha haft en allmänpreventiv effekt.

Vad fick han? Fängelse borde svaret lyda men såklart fick han så kallad "ungdomsövervakning", vilket för de oinvigda betyder att gärningspersonen får prata med en soctant som heter Berit två till tre gånger i veckan och får dessutom utegångsförbud på helgdagar (fast bara på kvällen!). (Inga konsekvenser följde på att bryta mot "utegångsförbudet".)

Åh om jag nöds höra det här hjärndöda argumentet om att "högre straff inte minskar brottsligheten" en gång till! Ja, no shit det är sant att höjandet av straffet för vapenbrott från 4 till 5 år inte kommer ha särskilt stor effekt, men det här argumentet fungerar inte när man i praktiken argumenterar för att inte ha några straff alls. Att ge fängelse till någon som knivrånar folk på löpande band är självklart mer allmänpreventivt än att ge honom så kallad "ungdomsövervakning", därför att folk gör en riskavvägning: jag tycker så här och så här illa om person X, kostnaden en månads fängelse... värt / inte värt. Och om man inte har några straff kommer antisociala människor som ändå är så lågbegåvade att det knappt har något att förlora göra den överläggningen att det för dem är värt det, om straffet, kostnaden, inte är för högt.

Och detta att man hela tiden bortser från att argumentet om rehabilitering bara fungerar på de som går att rehabilitera. Aldrig någonsin frågar man sig om det är ens är värt att försöka rehabilitera någon. Och frågan är, vill man verkligen rehabilitera alla gärningsmän? Vill man verkligen ha en läkare som begått knivrån i sin ungdom? Vad ska alla dessa människor göra, jag anser att man borde ha ett konkret förslag om man argumenterar för att detta skulle vara bättre än att inkapacitera dem.

Även argumentet om att asperationsprincipen ska förhindra att någon som begår ett större antal mindre stölder ska få ett hårdare straff än mer grövre brott, är inte heller bra, därför att det är just på de här gärningsmännen som inkapacitering som brottsförebyggande fungerar som BÄST. I studier från Nederländerna har man kunnat visa att brottstyper som stöld och bedrägerier kunnat minskas med 40 % om man bara låser in de gärningsmän som begår merparten av stölder och bedrägerier (Preventing Crime Through Selective Incapacitation).

Och det är ju logiskt, låser man in någon som knivrånar en jävel i veckan förebygger man 52 brott om året, 250 brott på fem år.

Tack för att ni tog er tiden att läsa min långa rant om någon nu orkade sig igenom den. Om man är intresserad kan man också läsa en artikel av en gammal pensionerad professor som gör upp med Sarnecki och hans gelikar:

https://kvartal.se/kvartal/artiklar/dags-att-gora-upp-med-stockholmskriminologerna/cG9zdDo0MzA4