Min vän tog livet av sig i min dusch efter 16 månaders arbetslöshet och 2.5 månaders hemlöshet. Vad borde jag ha gjort annorlunda?

Min vän hade onekligen problem med psykisk ohälsa, och i efterhand tror jag att problemen hade trappats upp under en längre tid. Själva utlösaren i spiralen som skulle leda till hans död var dock nog när han blev avskedad i sak men uppsagd på pappret (överenskommelse) från sitt jobb för 16 månader sedan. Från vad jag har lyckats få fram från hans arbetsgivare i efterhand, i och med omständigheterna, ska det ha rört sig om någon form av frustration som har kommit till uttryck i form av ett skriftligt meddelande som har tolkats som hotfullt. Vad som sedan försiggår de kommande cirka 14 månaderna fram till att han kontaktar mig är högst oklart; jag har försökt komma i kontakt med olika myndigheter för att åtminstone göra ett försök i att kartlägga hur hans liv såg ut från det att han blev av med sitt jobb till att han kontaktade mig och bad om hjälp. Dessa försök har i stora drag dessvärre varit förgäves eftersom de flesta myndigheter jag har varit i kontakt med inte vill lämna ut några uppgifter, och i synnerhet inte om personer som har registrerats som avlidna hos skatteverket.

När min vän kontaktar mig är han förtvivlad och förklarar att han varit arbetslös i över ett år samt att hans besparingar i princip tagit helt slut, vilket har resulterat i att han blivit avhyst från sitt boende. Huruvida socialtjänsten har varit involverade här med att exempelvis hjälpa till med att betala hyran eller i form av andra åtgärder kan jag inte få ut någon information om; Han beskrev i alla fall själv att han inte fick något ekonomiskt stöd eftersom att Socialtjänsten gjorde bedömningen att det fanns personer i hans närhet som kunde erbjuda stöd. Han var för övrigt inte med i någon A-kassa eller fackligt ansluten, men hade rätt till grundbelopp hos Alfa-kassan på ungefär 5500 kr efter skatt. Jag försökte ta upp ämnet om att han skulle kontakta sina föräldrar och be om hjälp, men han förklarade det som att den möjligheten redan var utspelad.

I övrigt var han också inskriven hos Arbetsförmedlingen, men han förklarade att han inte ville söka några jobb inom sin bransch som mjukvaruutvecklare eftersom han var helt övertygad om att sanningen bakom avslutet på hans senaste anställning hade uppdagats för varenda arbetsgivare i hela Sverige, och att han istället skulle vara livstidsdömd till okvalificerade arbeten med dåliga anställningsförhållanden och bli uthängd i stuk med dumpen och gå runt med ett emblem runt överarmen så att varenda människa skulle kunna bevittna och göra sig medvetna om hans misstag. Jag tar initiativ till att kontakta 1177 och ber om rådgivning, till vilket sjuksköterskan svarar att hon kan boka in ett läkarbesök där en bedömning kan göras huruvida min vän ska placeras i kö till vårdcentralens interna psykolog eller om en remiss ska utfärdas. Hon rekommenderade även att trycka mer på Arbetsförmedlingen om att bli inskriven i en arbetsmarknadsåtgärd (Rusta och Match), men min vän menar att Arbetsförmedlingen inte ville tillsätta en sådan åtgärd eftersom det inte kunde motiveras arbetsmarknadspolitiskt eftersom han hade en examina och att det fortfarande fanns relevanta annonser för tjänster inom 1.5h dagpendlingsavstånd som han inte hade sökt.

Efter läkarbesöket gjordes bedömningen att min vän skulle placeras i kö till den interna psykologen, och att ett första möte skulle kunna erbjudas först om cirka ett halvår, och att vi skulle fortsätta kontakta Arbetsförmedlingen eftersom problematiken i stora drag var kopplad till arbetslöshet.

Från här och framåt är vår situation rätt så oförändrad: jag jobbar som vanligt och min vän bor hos mig och söker jobben han själv anser lämpliga enligt ovan. Emellanåt försöker jag ge honom inspiration till olika korta utbildningar som eventuellt skulle passa honom, exempelvis väktare eller lastbilschaufför, men det väcker inget intresse. Jag föreslår även att vårdbiträde skulle kunna vara en eventuell väg, men han har tydligen redan varit inne på det spåret och han anser själv att han har blivit avvisad på grund av att han anses olämplig att arbeta med människor i utsatthet.

NSFL: >!Den 1 juli begår min vän självmord i vår dusch när jag är på jobbet genom att knivhugga sig själv med vår gemensamma kökskniv och lägger sig mot brunnslocket. Badrumsdörren är låst inifrån och jag och hyresvärden hittar honom tillsammans. Initialt blir jag misstänkt och min lägenhet spärras av för brottsteknisk undersökning. I polisförhören får jag beskriva allt ovan, och det kombinerat med att jag hade flertalet alibi från min arbetsplats och att det inte fanns "tecken på någon strid" så lades förundersökningen ner. På begravningen närvarar inte hans föräldrar, och det är enbart prästen, jag och en annan person som han brukade bowla med. Efter två månader har jag flyttat till ett annat boende i staden bredvid, men valde att inte ta med mig hans kläder eller andra tillhörigheter. Jag har nu själv kontaktat 1177, men precis som han blev jag placerad i kö till intern psykolog eftersom jag inte anses akut suicidal. Vad borde jag ha gjort annorlunda för att undvika min väns död?!<