Krönika: Första europeiska socialistregeringen sedan 30-talet: nu i Grekland
[Denna krönika skrevs igår kväll, och innehåller därför en del felaktig spekulering. Se kommentar längst ner i krönikan.]
I Grekland har en relativt nybildad socialistkoalition tagit sig till den politiska toppen. Valet är i full gång och den “Radikala vänstern”, vanligen kallad “Syriza”, har i gårdagens val blivit Greklands största parti.
De har inte lyckats nå en självständig majoritet, det finns dock lyckligtvis mindre vänsterpartier i Hellenska parlamentet att samarbeta med under den kommande mandatperioden.
Högerpartier som det moderat konservativa Ny Demokrati och det nynazistiska Gyllene Gryning kommer alltså under kommande år få ett obefintligt inflytande i Greklands demokratiska process.
Grekland är nu även det första europeiska land sedan 1936 års populärfronter i Frankrike och Spanien att ha en riktig socialistregering. I Spaniens fall slutade detta synnerligen illa. Högern fick panik och begick en militärrevolt vilken slutade med att fascisten Francisco Franco och hans falangister styrde den forna republiken som en diktatur in på slutet av sjuttiotalet. Inte allt för länge sedan.
Något liknande känns kanske avlägset i dagsläget, men vi bör inte glömma rapporter som att Gyllene Gryning infiltrerat den grekiska polisstyrkan. Inte heller bör vi glömma hur demokratiskt socialistiska regeringar utanför Europa historiskt sett varit populära offer för amerikanskstödda statskupper (1, 2, av de främsta exemplen). Detta dock utanför europeisk mark samt under Kalla kriget. Inte sagt att det inte finns liknande, om än inte lika öppna, sentida exempel. C.I.A. exempelvis kände i förväg till och godkände ett högerextremistiskt försök till statskupp i Venezuela 2002.
Troligare än våldsamt motstånd emot kommande demokratiska reformer är dock ett kraftigt motstånd inom EU. Philipp Mißfelder har redan antytt det motstånd Tyskland kommer visa inför Syriza. “Vi är inte i en position att förhandla”, säger han enligt The Guardians Louise Osborne. Det här angående huruvida Tyskland kan tänka sig att förhandla med Grekland om de mångmiljardlån det nästintill ruinerade landet är menat att återbetala inom några månader.
Även Carl Bildt, tidigare svensk statsminister och nu senast utrikesminister, är minst sagt kritisk. “Syriza in Greece has won the election by promising that taxpayers in other Euro counties will pay even more to them. Rather daring”, skriver han på Twitter. Bildt själv är en person som fått ta emot mycket kritik tidigare - bland annat misstänks företaget Lundin Oil, vilket han i dåläget satt i styrelsen för, ha begått krigsbrott och brott mot mänskligheten i Sudan.
Allt tyder på att Europa är på väg emot en snabb förändring. Högerextremistiska partier har vuxit brutalt på senare år, med franska Front National i spetsen. Men det har även, som en reaktion emot detta, väldigt nyligen börjat dyka upp riktiga vänsteralternativ att rösta på. Nystartade Podemos vann 8% av rösterna i Spaniens EU-val 2014 trots att det bara var fyra månader gammalt vid tillfället. Liknande saker ser vi på andra håll i Europa.
När mittenpolitikens “snälla kapitalism” visar sig vara inte alltför vänlig börjar folket söka alternativ. Och frågan är om de väljer höger, såsom vi nu länge trott trenden vara, eller vänster.
[Uppdatering timmar efter att krönikan skrevs: Syriza har, tvärtemot förväntningar, valt att samarbete med varken socialdemokraterna PASOK eller kommunistpartiet KKE ... utan högerpopulistiska ANEL (på svenska, "Självständiga greker").
Detta leder till funderingar kring huruvida Syriza verkligen är ett riktigt socialistiskt vänsterparti, eller om de bara är simpla populister. Jag tvekar numera på om jag verkligen vill jämföra Syriza med populärfronterna 1936 så som jag gör ovan i krönikan.
Situationen är fortfarande mycket intressant, men den ser inte längre lika ljus ut som den gjorde igår kväll.
Uppdatering 2: Tydligen faller skammen kring samarbetet inte lika mycket på Syriza som KKE och PASOK. Det kultlika kommunistpartiet KKE vägrade tydligen att samarbeta med Syriza på vänstersektristiska grunder. PASOK kunde endast tänka sig att samarbeta med Syriza på villkoret att de fick total bestämmandemakt i koalitionen.]
Posted Jan 26, 2015, 7:24 PM UTC · edited
En grekisk anarkist på r/socialism kommenterade även läget gällande att de gått ihop med ANEL. Tydligen kommer ANEL inte ha något inflytande alls på Syriza utan det handlar bara om att komma igeom röstningen, som jag förstod det så tillåter inte grekiska parlamentet minoritetsregeringar. Vidare verkar grekiska regeringar inte ha begränsningen som svenska har, där samtliga parter i regeringen måste vara med på de förslag som läggs fram.
Är ingen expert på grekisk politik direkt, men det är så jag har tolkat det. Så i praktiken har Syriza samma möjligheter som om de hade fått igenom en minoritetsregering, enda skillnaden är att ANEL också har det. Typ.